Ey jag klara fan inte mer! Att du inte tror på mig förstår jag, men det är inte riktigt så! Jag önskar att jag fick förklara... Men nu är det försent. Bara så där, och jag kan bara skylla på mig själv. Det kommer inte bli lätt att gå tillbaka men jag får gå dit med det jag har. Med det känns som dom som står mig närmast har svikit mig som fan! Och det gör mig jävligt förbannad! Hur någon jag litade på bara gör så...?! Jag fattar inte hur den kunde svika mig så... Men det var precis det som jag gjorde.  Jag svek dig, även om du överdriver lite så är känslorna desamma. Och jag kommer få tillbaka en jävla massa skit, det vet jag. Men jag får försöka stå kvar, det kommer bli tårar men jag får ta dom tårarna!

Att jag bara kastade bort vår vänskap så där... Va FAN! Jag blir så jävla arg på mig själv! Alla minnen dödar mig redan nu och jag kan inte sova eller le utan ångest! Jag kommer inte kunna se på dig utan att få knivhuggen i hjärtat! Om jag bara fick en chans till skulle jag ta den och göra det bästa av den. Men det är försent!

  

Om jag försvinner...
 Vet ni varför...